Inom vården läggs mycket av tiden på arbete som har direkt att göra med patienten eller klienten, och på arbete som hänger runt omkring: journalföring, dokumentation, överlämning, planering, redovisning till försäkringsbolag och tillsynsmyndigheter. Den andra kategorin utgör ofta en stor del av kontors- och vårdtimmarna, utan att någon upplever det som "administration" förrän det räknas. Dessutom gäller föreskrifter om journalföringsskyldighet, medicinskt ansvar och dataskydd som inte är förhandlingsbara. Det gör att utfallet av en AI-ambition i denna sektor skiljer sig från en sektor utan dessa föreskrifter: inte långsammare per definition, men beroende av var ansvaret för ett beslut ligger.
AI tar redan idag över delar av arbetet, inte som en framtidsbild utan som något som redan körs i vissa team och ännu inte i andra. Tre kategorier löper genom nästan varje vårdprocess. Vissa uppgifter kan AI göra självständigt: sammanfatta ett långt journal, generera ett första utkast till brev, signalera ett avvikande värde i en serie mätningar. Andra uppgifter kräver mänsklig tillsyn som godkänner eller avslår med skäl: en preliminär diagnos, en föreslagen behandlingsplan, en riskbedömning hos en klient. Och en tredje kategori förblir mänskligt arbete: samtalet med patienten, avvägningen vid ett gränsfall, ansvaret som slutligen ligger hos en behandlare och inte hos ett system.
Skillnaden mellan organisationer som redan utnyttjar detta och organisationer som ännu inte är redo ligger sällan i tekniken. Den ligger i om det finns en process som kan ta emot, bedöma och med skäl avslå ett AI-förslag, och om någon har befogenhet att fatta det beslutet. Där den processen inte finns förblir en AI-ambition en avsikt på papper, även om programvaran redan är inköpt.
En vanlig ambition inom vården är att AI ska minska den administrativa bördan så att mer tid blir kvar för vård. Det är en tydlig mening, men den förutsätter förmågor som inte finns av sig själva: en journalstruktur som AI kan läsa, en kvalitetsprocess som kan kontrollera ett utkast till journalanteckning innan det blir definitivt, och behandlare som vet när de ska avslå ett AI-förslag i stället för att ta över det. Saknas en av dessa tre ger ambitionen inga frigjorda timmar, oavsett hur mycket budget som läggs på projektet.
Samma mönster gäller för ambitioner kring triage eller planering: AI kan göra en första bedömning av brådska eller kapacitet, men vem kontrollerar den bedömningen, och utifrån vilken information får den personen avvika? Utan ett svar på den frågan uppstår en skenbild av snabbare processer medan ansvaret förblir omarkerat.
I ett ledningsteam säger en person "AI-stödd" och menar att ett system ger ett förslag som en sjuksköterska alltid bedömer. En annan menar att systemet redan hanterar den största delen av inmatningen själv. Båda bilderna kan vara korrekta, men inte samtidigt för samma ambition. Den skillnaden blir synlig så snart en vision översätts till en konkret situation på en konkret avdelning; hur det fungerar beskrivs på en sida om att göra en vag vision konkret. Den som väl har gjort den översättningen stöter ofta på nästa fråga: vem får framöver besluta att ett AI-förslag tas över utan separat kontroll, och vem måste tvärtom hållas kvar i det? Den frågan om befogenheter behandlas på sidan om beslutsrättigheter vid en organisationsförändring.
Även utanför vården finns liknande knutpunkter, med en delvis annan typ av föreskrifter: inom affärstjänster till exempel handlar det oftare om yrkesmässigt ansvar än om patientsäkerhet, vilket kan läsas på sidan om AI-ambitioner inom affärstjänster. Den underliggande frågan är alltid densamma: vilket arbete i detta specifika företag kan verkligen tas över av AI, och vilket arbete endast i teorin. Den frågan besvaras med FTE TO AI:s arbetsscan per uppgift, inte på sektornivå utan på nivån av den egna processen.
En ambition som "AI-stödd vård" blir styrbar först när den delats upp i vad systemet får göra självständigt, vad det får föreslå under tillsyn, och vad som förblir hos behandlaren. Så länge den skillnaden inte är gjord pratar ett ledningsteam med samma ord om olika planer. Ett första steg i det är den kostnadsfria beredskapskontrollen: åtta korta frågor, en per dimension, som visar var organisationen har kommit längst och var minst. Den fullständiga ambitionstestet, med de fyra lagren från vision till target state och kopplingen till roller och beslutsrättigheter, är under uppbyggnad.
Vertel wat u wilt bereiken, dan kijken we samen wat daarvoor moet staan.
Answers come from this site’s knowledge base. Not tailored advice, and not a scan of your company.